Orientering med röda gummistövlar

Dagens lektion började vid busshållsplatsen utanför skolan, där elever och lärare möttes för att i gemensam trupp åka ut i skogen. Den mörkgröna våta skogen. Min motivation var inte på topp kan jag säga. Men med röda gummistövlar och en engagerad handledare gick det alldeles förträffligt På vägen dit berättade min handledare om allt han för stunden förmodade att jag funderade på när jag inte pratade. Jag försöker verkligen ta till mig av allt han berättar, för hans erfarenhet är mer än 35 år, och han har dessutom studerat på BI en gång i tiden (70-talet nångång).

Eleverna skötte sig fint, i sina små trygga grupperingar. På plats i skogen började lärarna organisera de små liven inför den lövrika aktiviteten. Min handledare och jag hade till uppgift att vandra omkring i orienteringsspåret för att hjälpa elever som kommit lite vilse.



Samspel mellan lärare...
Samspel mellan lärare och elev... i skogen:

Elev som frågar lärare om vägen i stället för att läsa kartan som han håller i. Lärare som påminner elev om att titta själv. Elev som med trött arm lyfter upp karta och tittar, men tycker att den som uppfann orientering borde låsas in någonstans. Lärare som ger lite tips och påpekar att elev faktiskt har klarat av att hitta alla de fem tidigare stationerna själv. Elev som skuttar vidare med ett nytt mål i sikte... eller en ny obligatorisk uppgift att utföra. Det beror på hur man ser det.


Hur som helst, så var det kul att se barnen arbeta och få nyttig motion. Det var kul att se lärare som samarbetade och lyssnade till varandra. Det var kula att äta våta blåbär när ingen såg.