Nathalie i klassrummet med en vikarie. Handledaren är på kurs. Sjuor väller in. Nästa lektion... åttor väller in. Likadant efter lunchen. Hur gör man, vad säger man och vad säger man inte? Vad sa jag? Elev sa: "Är du en sån där praktikant, va mysigt!" En annan elev tog i hand och presenterade sig. Jag gapade av förvåning. Barnen är trevliga, artiga. Dom jobbade på lektionen! En fungerande skola som den här är ovanligt, och Nathalie känner sig lyckligt lottad som får ha sin första vfu här.
Dynamiken i bildsalen är som en fartfylld film på cosmonova. Läraren viftar och ritar på tavlan och i luften. Elever ser och förstår. Dom vill också pröva nu. Papper, pennor och suddsmulor täcker borden, och alla är fokuserade. Läraren springer runt som en yvig liten professor och tipsar, vägleder, korrigerar, förklarar, uppmuntrar och ler. Nathalie ler. Han är stämningens kärna. Hur gör han? När lektionen är slut blir han tvungen att med en hög och bestämd (men en då glad) stämma säga: "Nu måste ni sluta jobba, er nästa lektion börjar snart!" Nathalie undrar: "När, när?! När har en lärare varit tvungen att uppmana eleverna att gå?!" Det brukar ju vara det dom är bäst på. I alla fall i dom sunkiga skolor jag gått...(ifrån, hehe).
Åh så härligt det låter! :)
SvaraRaderaDu verkar ha hamnat på en riktigt bra skola. Skönt när allt funkar!