THE END

Kommer du ihåg när man var liten och kom hem från skolan? Man satte sig vid matbordet och mamma eller pappa frågade: "Vad har du lärt dig i skolan idag då?" Vad säger man? 

För att knyta ihop säcken av visuell kommunikation kommer jag nu försöka sammanfatta mina tidigare blogginläggg och fokusera på vad jag har lärt mig genom att skriva ner godbitar ur anteckningsblocket.


Visuell kommunikation har gett mig mycket. Jag har lärt mig nya begrepp som perception, konnotation, dennotation, sändare och mottagare mm. Jag har bländats av ljuset från en natriumlampa och drunknat i mångfallden av färgsystem som tillsammans bildar ett pictorial space. Sen fick jag klättra i ett träd av känslor, emotioner, drifter och motiv, beteenden som rör lust samt grundläggande reflexer. Det förstod jag inte faktiskt. Men kanske för att det var implicit kunskap? Vem vet. Något vi definitivt vet är att färg är språket för det vi ser, och att färgens uppgift är att vara annorlunda. Färgen är vår upplevelse av rummet. Rummet är grundläggande för perception.

Sen... semiotik, läran om tecken. Jag fick blicka in i vad en blick betyder.
Blicken kan vara en konstruktion
Kultur är det gemensamma sättet att blicka något.
Alla blickar är gamla.
Vi är varandras blickar.

En bild bildas genom betraktandet
När vi betraktar en bild är vi beroende av våra mentala bilder och föreställningar om allt. Våra erfarenheter och känslor. Därför ar bilden alltid relativ.
Det finns dessutom ingenting i en bild som inte betyder något, därför är bildanalys så intressant. 

Så här ser en ikonologisk metod ut för bildanalys:

1. Beskriv det du ser


2. Analysera vad det är


3. Tolka

Ur möten med bilder, sid. 43.
"Ibland kan ett motstånd inför till exempel en bild vara ett uttryck för oförståelse, och först när vi efter stor ansträngning har trängt in i bildens innerbörd infinner sig njutningen. I sådana fall utgör själva ansträngningen en del av njutningen, och glädjen ligger i att övervinna en svårighet."

Jag fastnade för det här stycket för det stämmer så väl överens med hur jag känner för att lära mig något nytt. Efter föreläsningarna med Ulf Klarén var allt ett motstånd, för jag förstod inte så mycket. Men nu efteråt, när jag bearbetat kunskapen lite så börjar jag njuta av innerbörden i det hela. Det betyder ju att oförståelsen av den kommande kunskapen också går att övervinna, så varför inte bara njuta hela vägen istället för att blockeras av motståndet jag kan känna i början. 

sid. 107
"Kroppen har stor betydelse för vår varseblivning och förståelse av omgivningen. Vi är i första hand våra kroppar och utifrån dem tolkar vi och kommunicerar med vår omgivning. Det gäller även för hur vi tar till oss representerad visuell kommunikation"

Det här har lärt mig att tänka på ett nytt sätt. På samma sätt som vi kan fråga oss om det vi ser ser ut så egentligen...  kan vi fråga oss om det vi upplever fysiskt stämmer överens med verkligheten.